I jordens hem

Månskenet
upplyser himlens vidd
för det barn som kallas människa
på barnets väg
från jordens hem till solens skola,
sparkar
lekfullt
det vilsna, lösryckta klot
som kallas måne.

Men
jag känner också maskar
som sticker huvudet i jordens mörker
och
språkar i den djupaste gravens avgrund
med mullvadar
om ting där bortom himlarna.