Enfärgat

Himlen blåare
Vattnet blåare
Jag på altanen, Raana vid dammen
Raana tvättar kläder
Löven faller
På morgonen sade min mor: Vilken trist årstid
Jag svarade:
Livet är ett äpple, man måste äta det med skalet på
I sitt fönster sitter grannfrun, väver tyll och sjunger
Jag läser i Vedaböckerna och skissar ibland
en sten, en fågel eller ett moln
Enfärgat solsken
Stararna har återvänt
Nyss blommade vattenkrassen
Jag kärnar ur ett granatäpple
Ifrån hjärtat säger jag för mig själv:
Det vore skönt om människors kärnor syntes
Saften från granatäpplet stänker upp i mitt öga – tårarna rinner
Mor skrattar
Raana också