Sandens ljuvliga tid

Regnet
sköljde bort fridens konturer
Jag lekte i avresans fuktiga sand
och drömde om illustrerade resor
Jag var omgiven av sandens frihet
Jag var nostalgisk
I trädgården
var en välbekant duk utbredd
I dess mönster fanns något
av en upplyst förståelse:
en vindruvsklase täckte över
alla tvivel
Att reparera tystnaden
gjorde mig förbryllad
Jag såg att trädet fanns till
Om trädet finns till
så måste jag finnas till
Man måste vara till
och följa i
berättelsens spår
ända till den vita bakgrunden
Men
ack, brokiga besvikelse!